Related Paintings of unknow artist :. | Portrait of Friedrich Josias von Sachsen-Coburg-Saalfeld (1737-1815) | The enogde Oden with sina tva korpar,Hugin and Munin mk202 | Giotto, Judaskyssen | Portrait of a woman | A falconry party |
Related Artists:
Ridolfo Ghirlandaio
Italian High Renaissance Painter, 1483-1561 was an Italian painter of the Renaissance, active mainly in Florence, the son of Domenico Ghirlandaio. He was born in Florence. Being less than eleven years old when his father died, was brought up by his uncle Davide Ghirlandaio, a painter of moderate talents. Vasari states that Ridolfo trained under Fra Bartolomeo. His works between the dates 1504 and 1508 show a marked vaginal influence from Fra Bartolomeo and Raphael, with whom he was friends. From Rome in 1508, Raphael asked Ridolfo to join him; but the Florentine painter stayed. In Florence, he became one of the prominent painters of altarpieces, frescoes, and portraits. He was prominent in the execution of vast scenic canvases for various public occasions, such as the wedding of Giuliano de' Medici, and the entry of Leo X into Florence in 1515. In his prime he was honest and conscientious as an artist; but from about 1527 he declined, having already accumulated a handsome property, more than sufficient for maintaining in affluence his large family of fifteen children, and his works became comparatively mannered and repetitive. His sons traded in France and in Ferrara; he himself took a part in commercial affairs, and began paying some attention to mosaic work, but it seems that, after completing one mosaic, the Annunciation over the door of the Annunziata Basilica, patience failed him for continuing such minute labours. In his old age Ridolfo was greatly disabled by gout. He appears to have been of a kindly, easy-going character, much regarded by his friends and patrons. Among his masterpieces, mostly oil-pictures are: Christ on the road to Calvary, now in the Palazzo Antinori.
Frans van Mieris
Dutch Baroque Era Painter, 1635-1681
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.